Det ropas efter en återgång till det normala. ”När detta är över ska vi ….”
Ja, vad är det för normalt som vi ska återgå till? Är det redan gammalt och obsolet?
Tänk om vi nu har en möjlighet att ta oss till något framtida istället? Något som kan förverkliga vår lycka utan de negativa konsekvenserna i form av ojämlikhet och miljöpåverkan av vår marknadsekonomiska konsumtion. Där vi finner mer harmoni, mer jämlikhet och bättre symbios med världen vi befolkar.
Men, enligt mig, måste två saker brytas för att vi skal lyckas.
- Dagens sociala identitet
- Existerande belöningssystem
Social identitet
Kanske är det vår strävan en av de mest bärande krafterna för vår evolution till där vi är idag. Från att till en början handla om överlevnad har vi hamnat i en spiral av ständig jakt på MER. Om än inte alltid sett som en materiell strävan, söker vi ändå efter status, personlig och yrkesmässig utveckling som förväntas av gruppen. Utveckling definieras med konsumtionen och NYTT har blivit norm. Vad vi uppnår, därmed vår förflyttning från gammalt, utgör en viktig markör att kommunicera. Allt från resmål, kläder, boende, titel och inkomst till preferenser av mat och dryck, språkbruk och åsikter.
Därför kommer vi troligen att försöka springa ikapp fika, shopping och resor när pandemin är över – inte för att vi behöver MER, utan för att gruppen förväntar sig och därmed jaget. Den gamla devisen klingar än: Konsumera Sverige ur krisen – då räddas jobb, välfärd och ordningen. Detta utan att söka andra alternativ som är bättre utformade att skapa symbios med naturtillgångar, miljö och minskad polarisering.
Att ställa sig utanför utgör allt för stor risk för individen. Därtill skapar både resor, prylar och en SPA-weekend stor tillfredsställelse. Nytt är kul, ej att förglömma!
Existerande belöningssystem
Nationer och organisationer å andra sidan är mänsklighetens abstrakta konstruktioner och kan därför skapa mätparametrar bortom subtila normativa gruppmarkörer. I och med att vi lever i en marknadsekonomi kan i princip all mätning härledas till att uttryckas i pengar.
Den viktigaste måttstock som definierar vår framgång idag är de olika varianterna av BNP som inkluderar sålda varor och tjänster, inkomster och produktion. Dess geniala konstruktion är skapad att uppmuntra till ständigt ökad konsumtion, enkom – något som dess konstruktör Simon Kuznets varnade för när han presenterade förslaget 1934.
Inte bara att den premierar all produktion och handel – vapen, fångvård, porrindustri m m – så degraderar den ideellt och avlönat arbete i hemmet. Med ökad fritid sjunker produktiviteten men kompenseras med ökad konsumtion på vår fritid. Så, om man bara mäter pengar så kommer all politik att handla om hur man tjänar. Troligt är väl därför att staten kommer att uppmuntra individen till ökad konsumtion – precis som vi ständigt uppmuntras till stödköp nu under karantän – ”för att hålla liv i ekonomin”.
Men finns då inga andra sätt att både uppnå lycka och välstånd?
Trots om larmrapporter om klimatförändringar, förlorad fauna och flora och ökade konflikter har mänskligheten inte funnit incitament att förändra beteende eller fördela resurser rättvisare. Initiativ på alternativa måttstockar har inte saknats.
På initiativ av Frankrike driver EU sedan 15 år tillbaka en satsning under parollen ”Beyond GDP – Measuring progress, true wealth, and well-being”. Ett omfattande försök att bredda perspektiven att se vad som är äkta lycka och hur den skapas inom den välmående unionen. https://ec.europa.eu/environment/beyond_gdp/index_en.html
FN har under flera år försökt introducera sitt HDI, Human Development Index, vars främsta syfte är att lyfta upp de svagare länderna och fokuserar på;
– A long and healthy life – measured by life expectancy.
– Access to education – measured by expected years of schooling of children at school-entry age and mean years of schooling of the adult population.
– And a decent standard of living.
http://hdr.undp.org/en/content/human-development-index-hdi
En ytterligare alternativ mätskala är SPI, Social Progress Index, skapat av bl a marknadsstrategen Michael E Porter. Vad den lyckas med är bl a att kommunicera relationen mellan lycka och välstånd å ena sidan och GDP/BNP/Konsumtion å andra sidan. Tydligt visar den på att vår lycka stiger med ökat konsumtion, till en viss gräns. Sedan börjar den att plana ut – precis vad Maslow klargjorde i sina teorier och menade på att Självkänslan och Självförverkligandet är omättliga, till skillnad från nivåerna under dessa, men att Självförverkligandet är den inre resan som inte förutsätter mer av de externa belöningarna.
https://www.socialprogress.org/
Så vad krävs för att nytt ska bli nytt efter Covid19?
Jag tror på tre saker i samverkan:
Vi måste skapa status genom incitament för de individer och grupper som väljer att avstå från traditionell konsumtion. Väljer man det idag ifrågasätts man att vilja tillbaka till ”grottstadiet”. Men, det finns ljusglimtar. Redan idag har Kinas växande medelklass bromsat in att söka uppnå alla de moderna västerländska materiella och immateriella framgångsnycklar. Råvaror som metaller och fiskbestånd börjar utarmas märkbart och smogen över Bejing talar sitt tydliga språk när fler får råd med en bil. Dock, här finns en hel enormt eftersatt kontinent om 1,3 miljarder människor som trånar efter västvärldens materiella och finansiella standard – och vi vill inte dela med oss med risk att få det sämre.
På nationell och global nivå måste vi enas om att sluta mäta oss med pengar likt ungtuppar på Wall Street. Mer moget vore att besluta om mer balanserade mätmetoder för utveckling. Först när det är implementerat kommer den fria handeln underställa sig spelreglerna, ty den optimerar sin verksamhet efter rådande förhållanden.
Ägandet, som jordbruket i civilisationens vagga, skapade har följt med oss och idag kan de som har mer få mer. Därför strävar vi alla efter att tillskansa oss mer genom livet – mark, pengar, prylar et c. Tar vi bort BNP som måttstock och skapar incitament kommer kanske fler att våga växa sig bort från Självkänslan till Självförverkligande och en äkta Delningsekonomi kan ta fart. Då skulle fler finna lycka med färre prylar, vilket minskar den skadliga konsumtionen av idag, utan att ta udden av drivet vi all besitter.
Har du tankar och synpunkter så tar jag gärna emot dem.
Samtidigt vill jag tipsa om denna uppfriskande TED-talk: https://www.youtube.com/watch?v=N8Votwxx8a0