Att återgå till det normala

Det ropas efter en återgång till det normala. ”När detta är över ska vi ….” Ja, vad är det för normalt som vi ska återgå till? Är det redan gammalt och obsolet? Tänk om vi nu har en möjlighet att ta oss till något framtida istället? Något som kan förverkliga vår lycka utan de negativa konsekvenserna i form av ojämlikhet och miljöpåverkan av vår marknadsekonomiska konsumtion. Där vi finner mer harmoni, mer jämlikhet och bättre symbios med världen vi befolkar. Men, enligt mig, måste två saker brytas för att vi skal lyckas. Dagens sociala identitet Existerande belöningssystem   Social identitet Kanske är det vår strävan en av de mest bärande krafterna för vår evolution till där vi är idag. Från att till en början handla om överlevnad har vi hamnat i en spiral av ständig jakt på MER. Om än inte alltid sett som en materiell strävan, söker vi ändå efter status, personlig och yrkesmässig utveckling som förväntas av gruppen. Utveckling definieras med konsumtionen och NYTT har blivit norm. Vad vi uppnår, därmed vår förflyttning från gammalt, utgör en viktig markör att kommunicera. Allt från resmål, kläder, boende, titel och inkomst till preferenser av mat och dryck, språkbruk och åsikter. Därför kommer vi troligen att försöka springa ikapp fika, shopping och resor när pandemin är över – inte för att vi behöver MER, utan för att gruppen förväntar sig och därmed jaget. Den gamla devisen klingar än: Konsumera Sverige ur krisen – då räddas jobb, välfärd och ordningen. Detta utan att söka andra alternativ som är bättre utformade att skapa symbios med naturtillgångar, miljö och minskad polarisering. Att ställa...

Äventyret är över. Seglen revade.

Efter en veckas segling på VM slog hösten upp sina dörrar med skola, arbete och andra åtaganden. Färska ostron, stinkande våtdräkt och salt bris falnade snabbt ur minnet till förmån för vardagen. Med mig hade jag ytterligare lärdomar om jollesegling och det sociala ramverk som sporten omgärdas av, samt en fördubblad mängd timmar med Henrik och båten. Det skulle dock visa sig på SM att de inte räckte långt. Kullavik, straxt söder om Göteborg, bjöd på en magnifik skärgård  och vi ackompanjerandes av strålande sol samt ytterligare tre tävlingsklasser – 29er, Feva och RS200. Ömsom bris, ömsom lätt segling gav oss en 5:e placering av sju startande båtar. Och ska sanningen fram, så hade det kunnat gå än sämre. Inte ens med tio segeldagar i ryggen förmådde vi undvika misstagen som ödelägger en bra placering. Men oj, så skoj det var att gå för segel igen. Epilog & Reflektion Man kommer långt med mycket vilja och mod. För att nå hela vägen krävs timmar av träning. Genvägar ej möjliga. Denna båtklass är som klippt och skuren för den som vill utveckla sin segling genom kappsegling, UTAN att för den sakens skull tvingas till elitsatsningar och stora investeringar. Jag kallar därför RS500 för ”Gubbracer”. Naturupplevelse och fysisk träning kombinerad tillsammans med stor portion social samvaro, såväl med besättning som andra entusiaster. Blev det då ett äventyr? Ja, i högsta grad. Att en landkrabba som jag ibland klarar av att hålla jämn takt med andra som seglat sedan barnsben gör mig stolt. På frågan om jag vill vara med på VM2016 i Travemünde svarar jag därför med ett rungande: JA! Slutligen vill jag tacka för alla trevliga minnen...

Det gick hela vägen!

Efter en väntan, vilken kändes som en evighet i den gassande solen, började det slutligen blåsa den sista tävlingsdagen. Två timmar efter utsatt tid. Alla kastade på sig västarna och sprang ned till vattnet när signalen gick. Väl framme vid startbåten, taggade upp över öronen, fann vi det blåsa en stadig frisk bris. Perfekt för båttypen. Och vilken lek det blev! Efter en bra start kom vi fram till kryssmärket som tredje båt och hissade snabbt genackern bort till spreaden medan saltvattnet sprutade runtom oss. (Någon mätte upp farter bortåt 20knop) Vi lyckades tyvärr inte jippa i den hårda vinden utan kapsejsade och kom in på sjätte plats. Även den andra starten gick bra. Vi gick ut som första båt, tuffade på enligt plan och höll ifrån vår närmaste kombattant NED1088 hela vägen genom banan för att korsa mållinjen som första båt. En fantastisk känsla att höra sina siffror utropade på målfartyget medan de andra jagade oss i kölvattnet! Vår segling räckte till en andra plats. Variationerna i resultatet avslöjar att vi lyckas segla bra men gör allt för många misstag. Med mer träning och erfarenhet av slag, jippar och, framför allt, start i samband med kappsegling kan nog ta oss till Gold Fleet nästa år i Travemünde – om vi ställer upp som team Sillén/Löbel....

Rutin är allt!

Så har kampen om topplaceringarna i båda flottorna börjat. Som enda svenska båt försvarar vi toppen i Silverflottan medan våra fyra vänner tampas om pallplats i Guldflottan. Den första rejsdagen bjöd på vridande starka vindar och här visade det sig att det lönar sig med rutin. Trots att vi trängdes ut på startlinjen och fick segla runt startbåten, vilket innebar att vi gick iväg sist, långt efter de andra, blev det vår sämsta insats och placering på 10:e plats. Varför? Jo, rutinen att snabbt komma på rätt köl när vi slog runt! Igår handlade det om svaga vindar, igen. Mot slutet av dagen så skiftande och svaga att sista rejset bröts – efter att banan lags om två gånger – och seglatsen till sist blåstes av. Många timmars guppande och väntan i stekande hetta tärde på koncentrationen men vi lyckades göra bra ifrån oss och slutade på en första och andra plats. Hur var det med rutinen? Jo, vi erfar att de flesta på sjön faktiskt är erfarna jolleseglare från barnsben. Henrik och jag är hermelinerna som först på äldre dagar börjat med sporten. Det innebär i de flesta fall att vi måste tänka i alla moment och rörelsemönster där det för andra kommer naturligt, t ex vid starter, slag, jippar eller att slå på vrid. De vet och reponderar rätt i varje situation. Om erfarenheten är emot oss kompenseras den av orädsla, (över)vikt och en massa jäklar anamma. Därtill att Henrik känner båten så väl och är en naturbegåvning när det kommer till vattensport. Så, med tanke på förutsättningarna är vi mer än nöjda med våra insatser och...

Qualification Done and we fly

Så är kvalificeringsomgången i hamn. Två dagar där ax skulle sållas från vete, och där startfältet delas upp i en Gold- respektive Silverflotta. Men också dagar av gemenskap, festligheter, sol och kamratanda över nationsgränser. Den första dagen erbjöd så svaga vindar att vårt andra rejs blåstes av medan det första gav oss en svag 21:a placering. Till den andra dagen hade jag laddat med kofein, paracetamol, antibiotika och provat att stoppa in linser under det svullna ögonlocket. Inget skulle väl stoppa oss nu?! Men det kunde det. Tångruskor. Vi lärde oss av våra mer erfarna seglare att det lönar sig att rensa roder och centerbord från skräp, även under tävling. Något vi inte förstod eller hade erfarenhet av utan genomförde vårt andra rejs med drag i roder samtidigt som vi såg oss omseglade av ett tiotal båtar, på olika vindar. Klart frustrerande. När så dagarna var till ände och resultatet räknat fann vi oss fallna på det berömda målsnöret med 34 sköna poäng, precis under mittlinjen som delar flottorna med 32 båtar i vardera Fleet. Vi gratulerar de andra svenska teamen som gör riktigt bra ifrån sig och kämpar vidare när den finala serien drar...