Det börjar närma sig med stormsteg. Tävlingen med stort T. Mer än 60 ekipage är anmälda så det lär bli trängsel utmed hela banan. Vi tackar för alla goda råd vi fått, t ex att vara först ut och hålla placeringen fram till mål för att undvika trängsel. MEN, det finns fler väjningsregler på sjön än att följarna håller undan för ettan!
Ja, egentligen finns för mycket att tänka på. Sådant som borde sitta i ryggmärgen och tar för mycket tid och tankekraft i stunden. Nu sliter jag bl a med att dra in mig med vänster hand på babord sida och vice versa på styrbord men tyvärr tar den dominanta handen över vilket gör att mina armar och tampar korsas ofrivilligt. Den sista omgången började vi dock få till kommunikationen och lite ”vem-gör-vad-när” i båten. Tyvärr var det vår sista träningsdag innan VM. Fem tillfällen totalt blev det. Lika många som tävlingsdagar i Holland.
Som alla förstår gör jag mitt bästa men jag blev lite orolig över om jag valt rätt båt att mönstra ombord på. Det var efter en dags segling som vi insåg att vi seglat med en s-formad mast och behövde låna ”stämjärn” för att justera spänningen i vanten. Sådant trodde jag att den erfarna kaptenen hade pejl på. En annan detalj som skiljer oss från de andra svenska kollegorna är att vi saknar egna namn på seglen. Det uppdagades att Henrik byter gast oftare än segelduk. För att spara pengar kunde väl åtminstone skriva ”Henrik & Gast” på seglet!
Vi får kanske skaffa färggranna Hawaii-skjortor som utmärker oss medelåldersmän på båten ….
