Så har vi prövat våra vingar tillsammans – igen. Sist var för tre år sedan när jag fick vara med på västkusten och prova på att hänga i trapets. Nu var det 
annorlunda. Det här är på riktigt. Fullt allvar!
Eftersom Henrik är så van och gammal i gemet så började vi med en tävling direkt. Björlanda Kiles arrangemang ”On the Wire”. En tävling för båtar utrustade med trapets. Det blev fem klasser som ställde upp – OS-klass 470, Olympisk klass 505, Katamaran Formula f18 och RS500- som rankades enligt PYS (Portsmuth Yard Stick). Ett system som gör att olika båtar kan tävla mot varandra, likt handikapp i golf.
Den första dagen var vi tidigt ute och laddade som få. Jag påpälsad upp till öronen i min våtdräkt. De andra mer leasure med sina torrdräkter. Vädret var mulet men vinden blåste svagt. Med en massa pirr i magen riggade vi båten medan kalkylerna hur vi skulle hålla blåsan i styr de närmaste fem timmarna pågick frenetiskt. Det är ju inte alls så enkelt att segla in och ut från hamn för att sedan ta på och av munderingen. Därför valde vi alla tävlande att ligga i vattnet de tre loppen som skulle gå under dagen. En mentalt slutkörd gast och uppgiven styrman avslutade dagen med en bastu.
Tyvärr kom vi inte iväg under söndagen. Stark vind med byar stoppade oss från att segla ut och gott var väl det. Flera andra ekipage bröt efter någon timme. Kändes extra skönt när svenska mästarna kommenterade vårt beslut som ”moget”. Utrustningen ska trots allt hålla hela vägen fram till VM.
Lite utrustning – vilken sport idag är inte en prylsport? – behöver nu kompletteras och justeras så som bl a bättre flytväst och sele med ryggstöd.
Men nu är vi igång, och på gång!